Livet på Bergerud

Har precis tittat på svenska upplagan av Biggest Loser på TV4 Play. Jag har redan erkänt att jag är svag för i princip all typ av reality tv men såna program om övervikt ligger mig nog varmast om hjärtat ändå... Igenkänningscharm kanske ;-) och just i detta fallet får det min egen kamp kännas lite mindre besvärlig. Jag menar, killen som från start vägde över 200 kilo som i senaste programmet blev överlycklig när han för 1:a gången på lääänge kom under 200-kilos strecket. Han har dock fortfarande mer än 80 kilo kvar till sin målvikt och då kommer han fortfarande vara en "stadig" kille men jag kan ändå känna igen triumfen över att få se goda resultat + att det ligger mycket psykologi i det. Att väga 195 istället för 201 är STOR skillnad psykiskt även om det inte syns nån märkbar skillnad rent fysiskt. Nu har jag aldrig vägt 200 kilo men psykologin är ändå den samma för varje tiotal som "besegras". Just nu längtar jag vansinnigt efter att få ha en 7:a som startsiffra på vågen.. Det är inte långt kvar men tillräckligt för att det ska kännas trist.

Sen känner jag dock att jag måste ifrågasätta programmet till viss del. Hur nyttigt kan det vara att från total inaktivitet (som gäller för de flesta) bli inkastade i ett så stenhårt träningsprogram, tro fasen att det blir skador! Man får ju hoppas att de på nåt sätt övervakas medicinskt (bara att de delarna inte visas i TV). Och om man ska säga nåt om själva invägningsdelen av programmet.. Visst, det är en tävling som de frivilligt ställt upp i men ändå. De som gått ner minst har ändå på en vecka tappat nästan 3 kilo och då får de nästan anklagande blickar på sig och kommentarer som "hade ni kommit kämpa hårdare eller gjort nånting annorlunda?!" 3 kilo ner på en vecka är ju superbra och långt mer än den allmänna rekomendation som finns på 0,5  - 1kg / vecka. Visst självklart är det ju lättare att tappa mer ju mer man har att tappa men ändå, deltagarna känns nästan lite hjärntvättade när de ser ledsna ut om de tappat mindre än 5 kilo...

Nog om detta. Jag kämpar vidare med min poängräkning och hoppas på resultat även fast jag tyvärr för tillfället inte vågar mig på någon större fysisk ansträngning som inkluderar fötterna. Egentligen ska man ju inte stirra sig blind på siffrorna utan gå mer på vad måttbandet visar men eftersom jag för egen del dock inte mätt mig så får jag ha kläderna i garderoben som ett mer målande bevis för att jag sakta men säkert är på väg åt rätt håll :-) ...