Livet på Bergerud

När jag var liten hade jag ett lamm som jag alltid fick fyllt med godis på påskafton...

Inte särskilt vackert och det rymde egentligen inte så värst mycket godis (eftersom det bara är undre halvan av kroppen som går att fylla) men det var ändå mitt påsklamm som plockades fram år efter år...

Och det är knepigt hur man hakar upp sig på saker och kommer ihåg vissa detaljer samtidigt som man helt glömmer bort annat. Detta lamm är hur som helst det som jag minns tydligast (och förknippar mest!) med påsken från min uppväxt... Lammet finns (som ni också ser!) kvar och det är fortfarande MITT lamm. Mest av allt för att vi har två barn men bara ett lamm men kanske också för att lammet tillhör det som jag haft och jag vill skapa en egen tradition för våra barn.

Och eftersom i år är första året som Oscar faktiskt börja förstå saker på ett lite mer långsiktigt plan så passar det bra att börja införa något nu. (Nog fick barnen påskägg redan i fjol men då fick de dem bara och så var det inte mer med det.) I år har vi köpt de största äggen som fanns. Vi har dock inte fyllt dem med så värst mycket godis utan istället en liten grejj. Tanken är sedan att behålla dessa ägg (om de nu inte "förolyckas") från år till år (precis som med lammet) och bara fylla dem med nytt innehåll. Alltså ingen stor eller komplicerad tradition men ändå en tradition. Dessutom kommer de få leta efter dem (i år är de dock lätthittade!) i trädgården på morgonen.

Patrik berättade om dessa ägg som påskharen skulle komma med för Oscar ikväll innan läggdags och han var minst sagt med på noterna och somnade ovanligt fort för att snabbare få ge sig ut i trädgår'n och leta...

Haha, undra vad han drömmer om inatt ;-) ?! Och undra hur dags våra barn anser att det är lämpligt att "göra morgon" imorgon...?!