Var det värt det?!
Uga! Det känns i byxlinningen att det slunkit ner en och annan godbit under helgen... Hmm, eller ska man vara riktigt ärlig så är det inte bara nu under helgen utan de senaste veckorna har varit en
K A T A S T R O F
rent kost- och motionsmässigt....
Visst rent teoretiskt sett är ju julen inte riktigt över än men rent praktiskt sett så är det ju ändå MÅNDAG idag så därför har det varit "andra bullar" idag för Fru Andersson. Bye, bye till kolhydrater för ett tag igen och på med motionsskorna!
Och idag var det tur att jag inte äger någon pulsklocka eller liknande för hade jag fått pulsen svart på vitt hade jag nog segnat ner knall och fall...
Alltså sträckan i sig blev bara knappt 4 km men sträckan säger inget om motståndet i det här fallet. Efter en kort uppvärmning på landsvägen körde jag en form av "intervaller" på åkern bakom huset. Ner för sluttningen och upp igen o.s.v... Haha, ser ganska roligt ut på kartan! 45 minuter senare hade jag mer eller mindre blodsmak i mun för det är ganska ordentlig lutning bitvis...
Nä, nu får det banne mig bli skärpning, dags att se till att vågen börjar peka åt rätt håll igen!
Men visst var det ändå värt det på nåt konstigt sätt - man måste ju leva också!
Samma här. Haft tre dagars paltkoma och det var längesen jag kände mig så trött och däst. Imorgon är det tillbaka till kolhydratfattigt liv igen och det mår jag betydligt bättre av;))
