Time 2 sleep...
Jaha, då har jag (eller ska jag säga vi) klarat 1 av 42 dagar... Målet känns låååångt borta och särskilt just nu när det bara värker, VÄRKER, VÄRKER...
Var och hämtade hem våra barn från svärföräldrarna ikväll (tack än en gång ♥) och dessutom fick vi i oss lite mat där. Resten av kvällen har jag tillbringat halvliggandes på soffan tittandes på Patrik som duschat och nattat barn, städat i köket och vikt tvätt. Något som i vanliga fall skulle kännts väldigt behagligt men nu skapar det mest ångest för att jag INTE KAN hjälpa till...
Vid den här tiden förra året låg jag på patienthotellet i Karlstad och inväntade värkar efter att vattnet gått på morgonen. Om sådär 8 timmar är det således 1 år sen vi blev 2-barnsföräldrar...
Då VILLE jag få ont och nu önskar jag bara att jag slapp. Väldigt olika typer av smärta men ändå - åhhhh vilken onödig vurpa!!!!! 
Nuförtiden klipper Patrik av mig kläderna vid dagens slut. Annorlunda men det funkar ;-) ... Nejvars imorse fick jag (vi) på mig nåt med lite vidare ärmar som faktiskt går att få både av och på gipset utan modifikation.
STACKARS er
