Det som varit, det som är...

...och det som kommer!

Sant. Men ibland tror jag inte det är fel att faktiskt ändå titta i backspegeln på både bra och dåliga saker. De bra för att de är fina minnen och de dåliga för att de trots allt är en del av den man är idag och samtidigt kan det ibland få en att höja toleransnivån mot vad man tycker är jobbigt (när man påminns om hur det var när det verkligen var jobbigt!). Så funkar jag iallafall och att tänka tillbaka på "tråkigheter" av olika slag kan också på många sätt få mig att uppskatta de bra saker som jag har runtomkring mig i nuet mer. Livets med- och motvind liksom!

Idag när jag hållt på och pysslat med de nya fotoramarna har jag verkligen blivit överöst av minnen då jag suttit och kollat igenom massor gamla bebisbilder på barnen. Det är så roligt och det är väldigt lätt att tappa bort tiden och drömma sig tillbaka, på gott och ont. För även om man ibland kan få mer eller mindre panik över att barnen växer så fort så har "resan" till nutid inte bara varit mysig, gullig och enkel. Oscar med sin CAH-diagnos som vi inte märker av så mycket nu men som var en väldigt stor del av vår vardag hans första år i livet.

Mycket sjukhusbesök och ovisshet blev det hösten -07.

Och för Rasmus del hann vi knappt mer än att pusta ut över att hans pku-test var ok förrän vi upptäckte att han hade ett stort ljumskbråck som behövde opereras (dock väntades det in i det längsta för att han skulle få växa till sig lite med tanke på narkosen...)och sedan blev han blev han ju dessutom JÄTTEsjuk i RS-viruset. (Vilket som sedan dessvärre har förföljt honom i form av täta luftvägar vid varje förkylning - som varit MÅNGA!)

Det slog det mig att det nästan på dagen är 1 år sedan (27:e maj) Rasmus opererade bort sitt ljumskbråck. Shit va tiden går! Så här såg vår minsting ut vid den här tiden förra året...


Han var så söt i sin lilla blå rock. Vid de tillfällen jag själv burit landstingets kläder har jag både kännt mig som (och sett ut som!) ett stort tält!


Välkomstkommitén hemma!

Och av ljumskbråcket är det nu bara ett fint, smalt streck kvar...

Och även om det var bland det läskigaste jag varit med om när de sövde honom så var det en stor lättnad efteråt när det var klart och bråcket avlägsnat. En sak mindre att oroa sig för!

*peppar, peppar* Så har vi faktiskt hållt oss relativt friska här hemma nu väldigt länge. Skönt! Och hur det än så är livet MYCKET lättare nu än vad det var för ett år sen. För även om barnen kräver mer på ett sätt i takt med att de växer så kräver de mindre på ett annat! De blir mer självständiga, sover bättre, äter vanlig mat och på många andra sätt (om man bortser från väldigt mycket egen vilja och trots då!) lättare att ha att göra med! Var tid har givetvis sin charm men en sak som är säker är att livet med barn bara blir bättre och bättre hela tiden!

Men viktigast av allt är att man märker att syskonen faktiskt börjar få utbyte på riktigt av varandra och det är en stor lycka som gör det värt allt slitet som speciellt 1:a året som tvåbarnsfamilj inneburit.

♥ Så länge vi har varann! ♥


"Vi håller ihop även om det skulle storma". Det här trädparet fick vi av pappa och hans fru på vår bröllopsdag. Den pryder vår balkong nu och det ligger mycket i texten på skylten....

Nä, det var får vara allt för idag, från att ha fångat dagen ska jag nu försöka fånga natten!

Go'natt!


Kommentarer
Postat av: ♥ Jenny ♥

vilket fint inlägg! :)

2011-06-01 @ 13:31:02
URL: http://caspadia.blogg.se/
Postat av: Jossan

Åh, vilket fina rader <3

Jag tror att man uppskattar de underbara stunderna lättare när man har gått igenom en del på vägen för att komma dit.



Och vilken underbar bröllopspresent!

2011-06-02 @ 18:07:16
URL: http://josefinesandblom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0