En ny dimension av tjurighet



Pappan och svärfar'n har börjat med trappen till farstukvisten nu på eftermidda'n. Jag och barnen var också ute och trädgår'n en stund men fick gå in för Rasmus VÄGRADE hålla sig från "byggarbetsplatsen"...




Oscar satt snällt i sandlådan och grävde medan jag fick springa (ja, för han är snabb den lille...) och hämta Rasmus gång på gång på gång och varje gång jag hämtade honom grät han i högan sky,

"Staaaackars mig! Synd om mig!!!!"

Haha, om ingen annan tycker synd om en ja då är det bäst att göra det själv!


Mammas lilla ängel(?), liiiite gladare nu när storebrorsan också kom in och "degar" med honom...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0