Att älska..

..är att sakna!


Och åh vad jag har saknat de små idag när de varit på dagis.


Konstigt det där hur man kan vara ganska less på att slita sitt hår och "räkna till 100" en vanlig dag med trots och syskonbråk men samtidigt är det då man ändå mår som bäst på nåt sätt - huset är inte riktigt komplett när småfolket inte är hemma!

Vår lilla pysslare... Superduktig på klippa, även små detaljer..

Saknar pappan också som jobbar sent ikväll..


..hoppas han kommer snart!

Nehä, pyjamastajm...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0