Livet på Bergerud

Vad konstigt det blev i år. Först påsk och sedan direkt helgen efter så blev det Valborg och tillråga på allt gick vi miste om den röda dagen imorgon eftersom den infaller på en redan röd dag... Attans!

Valborg kan man fira på olika sätt och här på Bergerud har vi firat den med garagebygge, fika i solen, nybäddat i alla sänger och renskurat hem - sämre kunde man ha det :-) !





Hehe, kolla Oscars hand som kom med... Han har väldigt svårt att hålla fingrarna borta från lillebror!




Nu väntar jag bara på att min make ska komma ner från nattningen så vi kan fortsätta kvällen i kvällsolen på altanen. Lite grillat och ett par glas rött - mys på hög nivå, det ska va gött å leva!

♥

...för detta hör inte till vanligheterna!


Rasmus "vägrasovaivagnen" Andersson har slocknat just i vagnen. Frågar ni mig så tycker jag det måste vara underbart att få slumra i frisk luft, omgiven av fågelkvitter och en mjuk filt men smaken är bekant som baken...

En mer vanlig syn så här på lördag förmiddag är detta...
 
Oscar "villgöraalltsompappaochfarfargör" Andersson är i full fart med att hjälpa till med det fortsatta garageprojektet.

För egen del har jag också en ganska vanlig lördag förmiddag. Plockar, tvättar, dammsuger, spotifyar och allmänt njuter av att det är helg. Så här dags tror jag fortfarande också att jag ska hinna med så mycket under dagen... Haha, oftast går dock de planerna åt intet men sätter jag fart nu så ökar jag ju förutsättningarna något!

Sen beror det ju lite på hur länge lilleman ligger och slumrar också....

Trevlig Helg på Er!

Nu var det ett tag sedan jag hade några "Dagens" här i bloggen, men nu är det dags igen...





Båda barnen var inne i lekrummet och sysselsatte sig finfint medan jag fixade iordning lunchen tidigare idag. Efter en stund hör jag dock (som vanligt) att det börjar gå lite vilt till och Rasmus låter minst sagt missnöjd.

Jag ropar till Oscar,

"Oscar vad händer nu?!"

Varpå Oscar svarar MYCKET irriterad,

"Han tål INGENTING! Han tålde inte ens att jag la mig på honom! Nu har jag ingenting mer att berätta för dig!"


Det är inte alltid lätt att vara lillebror på Bergerud....

Har haft en rakt igenom bra dag idag! Men nu är jag trött!


Flest gosisar i sängen vinner...


Go'natt!

Det är så typiskt mig! När jag väl fått tag på den perfekta vårjackan åt Oscar så snöar jag fast på skor istället... Visserligen positivt att man tydligen inte har större bekymmer i livet än att man kan engagera sig så djupt i kläder och skor men ändå, ganska udda form av hobby eller?!


Det där med kärleken för skor måste ligga i generna ;-) ...


Skickade ju efter ett par jättebra skor, men som jag skrev om i inlägget här http://bergerud.blogg.se/2011/april/tji-fick-jag.html så fick de åka raka vägen tillbaka till Borås... (Och pappa, om du läser det här så är det kanske just p.g.a "mjukdjursincidenten" som de så enkelt fogar sig efter mig. De vet liksom hur besvärlig jag KAN bli....)

Och igår kom äntligen dojjorna som skulle ersätta "måndagsexemplaren" ovan...

Tyvärr var de minst en storlek för stora (trots att jag följt storlekstabellen) så det blir ännu en retur till Borås (tur att det är gratis bytesfrakt!). Har dock blivit lovad ett par i mindre storlek redan tills imorgon. Hur som helst var de snygga, tyckte både jag och Oscar så får vi bara tag i rätt storlek så blir det nog hur bra som helst! Haha, och jag bara älskade Oscars kommentar när vi öppnade kartongen och han fick se skorna: "Åh ett par skor till MIG! Jag ÄLSKAR skor!!" Det är mammas pojke det....

Dessa skor är vattentäta och lite kraftigare så därför har jag kollat lite efter ett par "vanliga" gympadojjor också för torrt och lite varmare väder något som Rasmus också behöver. Men efter att ha kollat runt lite insåg jag att de faktiskt ska få varsina rejäla sandaler istället...


Luftigare än en gympadojja men stadigare än en remsandal. Och så himla bra att de har hel tå för att minimera skrubbsår på åtminstone en plats på kroppen! Båda killarna får likadana, just bara för att jag inte hittade några andra som jag tyckte var bättre. Och i ärlighetens namn bryr de sig nog inte så mycket.... Eller?!

Och för att göra det hela komplett så ligger ett par såna här och väntar i ett paket på ICA...


Oscars stövlar från i höstas har redan blivit för små :-( .... De han växt ur är av exakt samma modell men svarta, nu fanns de i grönt - MYCKET roligare! Nicework har jag förövrigt aldrig hört talas om tidigare, men det är en sida jag kan rekommendera. Beställde sent i måndagskväll och de kom igår (även om jag inte hämtat ut dem än...). Snabbt! Dessutom gratis frakt!


Det har inte alltid varit lätt att hitta stövlar som passar till Oscar...

Ibland behövs det inte så mycket. Men att få ligga kvar i sängen en extra stund och sedan komma ner i köket till nybryggt kaffe och glada barn som redan är i full gång med att äta frukost ökar absolut förutsättningarna för en bra dag!


De jag älskar mest!

Haha egentligen skulle jag kanske fått med en bytta glass istället för en kaffekopp, men jag försöker åtminstone intala mig själv att jag älskar svart kaffe mer...

♥

Efter lunch idag började barnen bli ganska rastlösa här hemma, och vis av erfarenhet vet jag att frisk luft ofast är bästa botemedlet mot det... Så på med kläder och ut för att göra av med lite överskottsenergi!

Inte alls särskilt varmt idag, då det blåst ganska ordentligt och t.o.m regnat lite grann så jag bestämde för att sätta Oscars nya cykelkunskaper på prov och ta en lite längre "cykelpromenad" så vi fick röra på oss lite.

Annars brukar han bara cykla runt på gårdsplanen här hemma eller på asfaltsplanen borta vid skolan om vi åker dit. Så det var lite på chans vi gav oss iväg (visste inte om han skulle orka) men det gick strålande, trots både nerför och uppför och mestadels grusväg. Var dock med och assisterade lite för säkerhetsskull nerför i Fridhemsbacken (hade jag nog visserligen inte behövt då han klarade att bromsa jättebra) och puttade naturligtvis på lite uppför men förövrigt klarade han sig själv!

Så detta kan vi absolut göra fler (och längre!) gånger! Kul!


Mycket nöjd och stolt Oscar som cyklar själv!
 

Tungan rätt i mun! Vår lilla kille börjar bli så stor!

När vi kom in igen blev det "mellis" för barnen och kaffe (för jag vet inte vilken kopp i ordningen idag...) för mig. Sedan sa Oscar att han "behövde slappa lite framför TV:n" och det tyckte jag var en bra idé även för egen del, så här sitter vi nu och tittar på "Lilla röda traktorn". Ganska mysigt och väldigt skönt med en stunds andhämtning för samtliga...

Minst sagt sliten efter cykelpromenaden...

...väntar oftast alldeles för länge(!) men kan det komma något bra av det till slut kan det ju ändå vara värt det!

Jag har alltså varit på vårdcentralen idag och faktiskt gick jag därifrån leende (annars brukar jag oftast vara ganska irriterad/skitförbannad efter ett besök där...). För det första pratade läkaren svenska utan att ens bryta. Ska väl tillägga att jag i vanliga fall absolut inte har något emot "ickesvenskar" men när det kommer till att jag söker vård för mig själv eller mina barn så är det fruktansvärt frustrerande när kommunikationen läkare/patient inte fungerar p.g.a bristande språkkunskaper...  För det andra var han trevlig och lyssnade faktiskt på mig (det är jag inte heller van vid efter mina senaste vårdkontakter... Och för det tredje och VIKTIGASTE så verkade han faktiskt kunna sin sak och undersökte faktiskt fötterna.

Kan ju låta som en självklarhet men första läkaren jag träffade för denna åkomma kunde för det första knappt svenska och för det andra så kände han ens aldrig på fötterna utan var som närmast en meter ifrån mig och andra läkaren (som ställde min diagnos) har jag aldrig ens träffat utan bara pratat med på telefon (och han försökte inte ens prata svenska utan körde på norska rakt av) så egentligen var detta första gången som någon faktiskt tittade på dem ordentligt. Bättre sent än aldrig eller?!

Hur som helst för att göra en lång historia kort så gav han mig inte alls en lika dyster prognos som nr 1 gjorde i höstas. Han trodde visserligen att det mycket väl kunde vara frågan om en inflammation men mycket av problemet satt snarare i hålfoten inte var så "hålig" som den borde och att "trampdynorna" på hälen var något nerslitna så att stötdämpningen inte riktigt fungerar fullt ut. I vilket fall som helst trodde han att problemet skulle kunna åtgärdas utan några större problem med specialgjorda skoinlägg och skrev därför en remiss till Ortopedteknik.



De skoinlägg jag redan har skrattade han lite åt och sa nåt i stil med att om jag vill ha korkbitar i skorna så är det ju upp till mig men han trodde knappast de gjorde nån nytta.... Det de kan hjälpa mot är hälseneinflammationer, men det har jag helt klart inte! Hmm, jaja jag har bara följt sjukgymnastens instruktioner...

Så nu återstår bara att vänta på en kallelse. Inom en månad trodde han så jag räknar kallt med minst det dubbla...!

Var på Apoteket för att inhandla diverse saker också, bl.a solkräm och Hexident. Kom därifrån med en hel påse med grejjer och solkräm till barnen, "vuxensolkrämen" uteblev dock (står nog kvar på disken) och Hexidenten tog hon aldrig fram fast jag bad om det och jag upptäckte inte att det fattades förräns jag var hemma... Men men ingen större skada skedd för jag behöver inget av det idag då solen faktiskt bytts ut mot moln och t.o.m lite lätt regn nu efter lunch. Får bli ytterligare en utflykt till apoteket under veckan.

Nu är det dags att fortsätta tisdagen här hemma med allt vad det innebär !

Den här gången tänker jag inte nöja mig med ännu ett recept...

Jaha idag är det alltså dags att visa upp fossingarna på vårdcentralen igen. Känns på ett sätt som ett ganska bortkastat besök då det enda jag vill är att få en remiss till Karlstad. Men, men vill de ödsla tid på att någon ska titta på något som inte syns utanpå och höra mig berätta allt som redan finns dokumenterat i min journal så får det väl vara så.

Det mest ioroniska är bara att de senaste dagarna har det kännts mycket bättre igen, har inte ätit några tabletter sedan i lördagsmorse! Men, men så har det ju varit förut också för att sedan bli väldigt mycket sämre igen så det är bäst att ta tag i detta en gång för alla nu!

Wish me luck!

Hörde på nyheterna förut att salt (i livsmedel alltså) dödar fler människor än trafiken...

http://www.nyheterna.se/1.2110742/2011/04/25/tv_salt_dodar_fler_an_trafiken

Jo det stämmer säkert, majoriteten svenskar äter säkert alldeles för mycket salt, jag menar siffran 4 kg / person och år är ju inte direkt lite. Men som vanligt ska man ju inte dra alla över en kam - för våran Oscar är ju läget  precis tvärtom - han kan istället inte få i sig för mycket salt eftersom han är en s.k "saltförlorare" och därför måste tillsätta salt till kroppen för att må bra...


Upp till ca 2 års ålder svalde han saltlösning morgon och kväll (eller ja, som riktigt liten bebis fick han det t.o.m 3 ggr/dag). Urk(!) tyckte vi men Oscar protesterade inte, hans kropp behövde det och därför smakade det inte så vidrigt för honom som det skulle göra för oss...

Nuförtiden slipper han dock den koncentrerade saltlösningen och klarar sig med extrasaltad mat. Dock ska han egentligen alltid ha fri tillgång till salt (typ en skål på bordet som han kan gå och äta ur) men det har inte kännts nödvändigt. Vi saltar ordentligt vid måltiderna och därimellan är han duktig på att säga till om han behöver mer. Efter senaste omgången med maginfluensa t.ex så åt han vitt bröd som han doppade i salt på en tallrik och så länge värdena ser bra ut räcker det.

Nu är det inget man tänker på direkt men jag kommer ihåg hur jobbigt det var när han var mindre och man skulle ge honom mat när man inte var hemma. Hur folk runtomkring tittade dömande med blickar som nästintill kunde döda när man tog upp en barnmatsburk i väskan och sedan hällde typ ett halvt saltkar i den innan han fick äta... Hur många gånger man kände att man nästan ville gå fram och förklara för okända människor att det faktiskt var på läkarordination.


Så var det då... Oscar drygt 3 månader gammal. ♥