Livet på Bergerud

Till vardags är inte Oscars CAH nåt vi nämnvärt märker av eller tänker på. Han får medicin 3 ggr/ dag punkt slut och så har det ju liksom alltid varit så det går på rutin både för honom och oss. Men sen ibland, typ 3 ggr/år har vi provtagning hemma och då ska gudarna veta att det inte är så kul att vara "the bad guy" och hålla i "stickaren" som Oscar kallar den. Särskilt som det inte räcker med ett stick, det ska stickas, morgon, middag, kväll, morgon - alltså 4 stick inom loppet av ett dygn...



Och imorse inledde vi alltså ett sådant "provtagningsdygn"...

Proceduren är följande,
Oscar väljer färg på nålen, sen sticker jag i mitt finger för att visa mig solidarisk (vad gör man inte för sina barn?!), vilket Oscar tycker är ganska kul men sen, sen är det hans tur att bli stucken och då slutar det roliga... Förståligt nog visserligen. Skrik och gråt och en kamp om att hålla fingret still och sedan när sticket (som verkligen går jättefort) är gjort ska bloddropparna samlas upp inom ett markerat område på ett läskpapper - inte helt lätt!

Imorse belönades han med en tablettask efteråt (vilket dock knappast var tröst nog...) och nu på middan har jag gett löfte om en glass. Så just nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska bli dags så vi får det gjort och kan gå ut och leka sen...

Som sagt, ingen rolig aktivitet - tur att det bara är några gånger per år det handlar om. Dessutom är denna provtagningsmetod bättre än alternativet.. Under hans första år fick vi istället göra en urinsamling, d.v.s samla allt urin under 24 timmar. Snacka om utmaning!

Nej, nu börjar klockan bli dags - dags att förbereda....