Livet på Bergerud

Tur det var igår som jag bakade bullar för idag är det minsann inga bullar tillåtna för fru Andersson (och bakar man så smakar man ;-) )... Nu måste jag ta tag i det sista överflödet som återfinns lite här och där på kroppen!

Kaffe och kokt ägg i magen och nu är det dags att göra barnen startklara för en ny dag!

Oscar är på dagis och jag ska snart bege mig in till Årjäng för att mäta och väga Rasmus inne på BVC. Var ett tag sen senast nu och det skulle förvåna mig väldigt om han INTE är över 13 kg (12 kg senast). Våra barn står stadigt....


Snygg i farmors brillor....

Undra egentligen när motivet med själva vägningen ändrar riktning. Jag menar man väger barn för att se att de går UPP samtidigt som majoriteten av oss vuxna väger oss i hopp om att vi gått NER eller åtminstone inte upp. Tål att tänkas på...

För egen del har jag inte vidrört vågen på flera veckor just för att jag är rädd för att jag gått UPP... Hmm, när Oscar var 10 månader hade jag lyckats bli av med alla (typ drygt 30!) + lite till graviditetskilon som jag lyckades samla ihop under de 9 månader han låg i magen... Nu är Rasmus 10 månader men jag är fortfarande INTE tillbaka i utgångsläget. Har minst 6 kg kvar och då gick jag ändå "bara" upp 20 kg med Rasmus...

Jag SKA ta tag i det igen men de senaste veckorna har det bara inte funnits varken ork eller motivation.. Vi får se efter helgen, för ja, jag erkänner att jag tycker det känns alltid bättre att ta tag i saker på MÅNDAGAR!

Ha en bra Dag!

♦

Då det inte riktigt funkar att käka bullar och samtidigt gå ner i vikt så får jag väl fortsätta att på obestämd framtid drömma om härligheterna. Och eftersom pyjamasen INTE fanns i min storlek så blev Rasmus lycklig ägare av denna underbara kreation...
Eller lycklig och lycklig men än så länge för liten för att ha en åsikt ;-) ...


Den är ju bara för underbar, nu kommer jag vilja ha pyjamas på honom jämt!

Väntar på att pappa P ska komma hem så vi kan få i oss lite kvällsmat innan jag ska dra iväg på gympa :-)! Det ni, det var INTE igår jag svettades i grupp, men det ska bli kul och väldigt praktiskt att det är här i Blomskog...

Blir invigning av de nya "rogivande" gympadojjorna...


Haha när jag tog upp skorna ur kartongen för att testa dem hemma tyckte jag att det stod Valium, på sidan... Dags att skaffa glasögon på heltid kanske?!

Har precis tittat på svenska upplagan av Biggest Loser på TV4 Play. Jag har redan erkänt att jag är svag för i princip all typ av reality tv men såna program om övervikt ligger mig nog varmast om hjärtat ändå... Igenkänningscharm kanske ;-) och just i detta fallet får det min egen kamp kännas lite mindre besvärlig. Jag menar, killen som från start vägde över 200 kilo som i senaste programmet blev överlycklig när han för 1:a gången på lääänge kom under 200-kilos strecket. Han har dock fortfarande mer än 80 kilo kvar till sin målvikt och då kommer han fortfarande vara en "stadig" kille men jag kan ändå känna igen triumfen över att få se goda resultat + att det ligger mycket psykologi i det. Att väga 195 istället för 201 är STOR skillnad psykiskt även om det inte syns nån märkbar skillnad rent fysiskt. Nu har jag aldrig vägt 200 kilo men psykologin är ändå den samma för varje tiotal som "besegras". Just nu längtar jag vansinnigt efter att få ha en 7:a som startsiffra på vågen.. Det är inte långt kvar men tillräckligt för att det ska kännas trist.

Sen känner jag dock att jag måste ifrågasätta programmet till viss del. Hur nyttigt kan det vara att från total inaktivitet (som gäller för de flesta) bli inkastade i ett så stenhårt träningsprogram, tro fasen att det blir skador! Man får ju hoppas att de på nåt sätt övervakas medicinskt (bara att de delarna inte visas i TV). Och om man ska säga nåt om själva invägningsdelen av programmet.. Visst, det är en tävling som de frivilligt ställt upp i men ändå. De som gått ner minst har ändå på en vecka tappat nästan 3 kilo och då får de nästan anklagande blickar på sig och kommentarer som "hade ni kommit kämpa hårdare eller gjort nånting annorlunda?!" 3 kilo ner på en vecka är ju superbra och långt mer än den allmänna rekomendation som finns på 0,5  - 1kg / vecka. Visst självklart är det ju lättare att tappa mer ju mer man har att tappa men ändå, deltagarna känns nästan lite hjärntvättade när de ser ledsna ut om de tappat mindre än 5 kilo...

Nog om detta. Jag kämpar vidare med min poängräkning och hoppas på resultat även fast jag tyvärr för tillfället inte vågar mig på någon större fysisk ansträngning som inkluderar fötterna. Egentligen ska man ju inte stirra sig blind på siffrorna utan gå mer på vad måttbandet visar men eftersom jag för egen del dock inte mätt mig så får jag ha kläderna i garderoben som ett mer målande bevis för att jag sakta men säkert är på väg åt rätt håll :-) ...

Bestämde mig redan igår kväll att idag INNAN frukost skulle jag ta Zingo på morgonpromenad... Sagt och gjort - på med skorna och iväg.. Kom dock inte mer än 500 meter innan jag konstaterade att det inte var nån bra idé för nu säger fötterna ifrån på allvar. Skit också!

Zingo blev mycket besviken när promenaden blev knappt 20 minuter istället för den obligatoriska timmen, men ont gjorde det och nu i BÅDA fötterna så det hade vart dumt att fortsätta. Över en månad sen jag var på vårdcentralen nu och går fortfarande och väntar på kallelesen till röntgen. Måste ringa och forska lite i detta imorgon...

Blev att ge sig i kast med bakningen istället...



På jäsning i detta nu!

Vi får väl se vad Rasmus kommer tycka om detta...

Eller också handlar det helt enkelt om att jag har fler kilon att sätta emot ;-) ...



Patrik tog nattningen av båda (eller alla som han själv brukar kalla dem ;-) ) barnen så jag släpade mig faktiskt ut på en kvällsprommis ikväll också. Skönt efteråt även om det idag tog emot innan jag kom iväg..
Nu, K A F F E och Idol!

Förra helgen roade jag mig med att prova kläder som jag kom i innan jag blev gravid.. Alltid lika spännande att ta fram påsarna och se om det är nåt nytt som kan tänkas passa...

Det finns särskilt ett par jeans som jag längtar efter. Ser kanske inte så mycket ut för världen, typ 100 år gamla från HM / LOGG men de är så sköna + att jag gillar den mörka tvätten och även modellen i sig...



Och faktiskt så kom jag i dem. Men det var då sannerligen inte mer. Den där lilla detaljen att kunna andas och ev. kunna sätta sig ner var inte inräknad i detta projekt ;-) ! Men huvudsaken är att jag fick på mig dem och kunde knäppa (även om det var tvunget att göras liggandes på sängen!) - då vet jag att det finns hopp.

Hade gått ner ytterliagre 1 kg under veckan så nu tror jag att jag tar helg från poängräknandet och slappar lite under helgen. 9,4 kg ner sen 1 juni - jag är på G :-)!