Man slutar aldrig förvånas!
Nu har Rasmus varit sjuk i snart en vecka så imorse kändes det som att det var läge att besöka vårdcentralen. Alltså han är bara sjuk i den bemärkelsen att han fortfarande har "nån konflikt i magen" och bidrar i stora lass till tvättberget men det är inget som märks på honom utan han håller full rulle (nästan mer än vanligt) om dagarna. Tänk om man hade hälften av hans energi, själv känner jag mig fortfarande ganska matt efter min egen "magresa" i måndags...
Som sagt, busenergi finns det gott om trots allt...
Hur som helst till doktorn kom vi och i vanlig ordning blev jag INTE imponerad av det mötet. Tror faktiskt att detta var droppen, att det är dags att se om det fortfarande finns plats hos Töcksforspraktiken . Har funderat på det förut men så har det inte blivit av för det dock är en bit längre att åka, men allvarligt talat - det är banne mig värt det!
Jag har väldigt positiv erfarenhet av båda de läkarna som jobbar där (då de jobbade här i Årjäng tidigare) så jag vet ju vad jag får... Och inte bara det, det skulle vara så skönt att ha sin "egen doktor" (precis som Oscar har på barnmottagningen i Karlstad) och inte träffa en ny person VARJE gång som fallet är i Årjäng nu. Tror jag dessutom fått ta del av världens alla nationaliteter och även om jag i sak inte bryr mig om personers ursprung så stör det mig när jag inte förstår vad de säger... 
Doktorn vi fick träffa idag var nog, precis som namnet antyder just grön. Han började med att på grötig danska fråga om det var jag eller den lille som var sjuk. Hmm, även fast han precis ropat upp RASMUS Andersson i väntrummet. Ser jag så maskulin ut?!
Sedan fick jag förklara händelseförloppet sedan i fredags 2 gånger, för han hade uppenbarligen svårt att förstå mig också, eller också lyssnade han inte...
Hans första följdfråga var sedan:
- Hjälper det inte med imodium?!
Hjäääälp! Imodium till ett barn som inte ens fyllt 2 år... Imodium ska ej ges till barn under 12 år och på vårdguidens hemsida kan man dessutom läsa att man helst inte ska ta imodium vid magsjuka överhuvudtaget. Tack för det tipset, doktorn, har du några fler goda råd?! TREO utblandat i saft kanske?!
Nej, TREO föreslog han inte. Men dock Alvedon eller Panodil trots att han inte har eller har haft feber. När jag ifrågasatte detta menade han att "Han kanske har lite ont så det är nog bra, då kanske han vill dricka bättre sen...".
Sedan kom han helt plötsligt på att han nog inte ville undersöka Rasmus mer trots allt. "Det är bättre att ni åker till barnkliniken i Karlstad. Ni blir nog inlagda men får säkert komma hem redan imorgon."
Ok, varför, när han precis innan sagt att han inte trodde det fanns nån anledning till oro av det han såg på Rasmus..?! Som den jobbiga morsa / anhörig som jag är så ifrågasatte jag självklart även detta och fick förklaringen,
- Jo så att de kan ta lite prover!
- Men om det bara är för att ta prover kan vi väl göra det här i Årjäng?!
- Här?! På ett litet barn?! Det går inte! I Karlstad kan de barn, där har de en barnklinik. Jag tycker det är smidigare om ni åker dit. Besöket där är väl ändå gratis för er?!
Vid det här laget får jag erkänna att jag började bli lite irriterad. Självklart tvekar jag inte en sekund på att åka till Karlstad om hälsotillståndet kräver det, men att sitta och åka till Karlstad bara för att ta prover som jag vet kan utföras lika bra i Årjäng. (Det handlade om en snabbsänka, ett elektrolytprov och ett avföringsprov.) Och visst besöket är gratis men även om det inte vore det så handlar det ju knappast om kronor och ören... 
Just avföringsprovet hakade han upp sig väldigt på, för det var väldigt komplicerat att utföra på ett litet barn sa han. Jo det var VÄLDIGT svårt att skruva av locket på hylsan, rulla runt provpinnen lite i blöjan och sen sätta tillbaka pinnen i hylsan... Jisses säger jag bara!
Sedan lyssnade han på hjärta och lungor och tittade i öronen och kollade så att Rasmus hade fungerande kräkreflexer. Eller ja, egentligen skulle han väl titta i halsen men när Rasmus vägrade gapa tryckte han bara spatteln hårdare så att den till slut åkte ner halvvägs i halsen och kväljde lillstackar'n. Då drog han ut den igen utan att ha sett nånting, men han hade ju åtminstone utfört momentet - med råge!
Resultat av besöket blev iallafall att snabbsänkan var helt normal och elektrolytprovet visade på en något sänkt Kaliumnivå men inte anmärkningsvärt mycket och avföringsprovet har vi utfört här hemma under kvällen. Japp, detta tyckte Dr. Grön att vi skulle åkt 25 mil t&r för, för att det skulle vara smidigare! Hur tänkte han då?!
Visst, det är möjligt att vi kommer bli tvungna att åka till Karlstad imorgon eller till helgen ändå ifall han blir sämre men det får vi ta då isåfall. Hade vi åkt idag hade det ändå bara handlat om provtagning (precis samma som vi nu utfört!) så jag är glad att jag stod på mig.
Gaaah, det här suger så mycket energi, energi som jag egentligen inte har efter den senaste veckan. Skulle egentligen varit iväg på "Syjunta" ikväll men jag orkade helt enkelt inte pallra mig iväg. Det är väl kanske inte hela världen, det blir fler gånger men ändå trist. Skolböckerna ligger också som en stor stenhög över mina axlar och Rasmus är som sagt fortfarande inte ok.
Åh, vad jag önskar att jag får sova en god natts sömn inatt och när jag vaknar imorgon är alla tråkigheter ur världen! Räck upp en hand de som tror att det kommer bli så!
Man kan verkligen undra vart de hittar alla så kallade läkare. När jag blev beordrad av en vettig läkare att operera bort halsmandlarna för att slippa massa problem så fick jag en betänketid och så skulle jag bara ringa till sjukhuset när jag hade bestämt mig för att få en remiss. När jag till slut hade bestämt mig för operation så kom jag dit till en ny läkare (skräll) som jag i stort sett fick skrika åt för att han skulle ge mig en remiss trots att jag redan hade blivit lovad. Det värsta var att han påstod att näsan och halsen inte hade något att göra med varandra (jag har ju haft otroliga problem med bihålorna och den andra doktorn trodde att även detta skulle bli bättre om jag tog bort halsmandlarna vilket det också har blivit till viss del). Döööh varför heter det i så fall Öron/näsa/halskliniken om det inte har med varandra att göra? Shit pommes frites vad jag blev arg! Jag i stort sett idiotförklarade den där läkaren och gav mig inte förrän jag kom till Öron/näsa/hals. Väl där så tog det fem minuter för ´överläkaren att konstatera att mandlarna skulle väck.
Men vilket praktarsle. Självklart åker man så långt som man behöver när det kommer till att vårda sina kids, men varför krångla till allting.
Och jag har fått min beskärda del av blatteläkare jag också. Jag är inte minsta lilla rasist i vardagen, men när jag kommer in i ett undersökningsrum där läkaren inte fattar ett jota av vad jag säger så blir jag galen. Kommer du ihåg när jag var hos kirurgen för något år sen? När de tidigare läkarna trodde att jag hade bråck? Fy fan. Jag ville döda honom när han totalignorerade mig och mina problem. Varje gång jag ramlar över det där inlägget i bloggboken så reser sig nackhåren och jag minns paniken jag kände då. Usch.
Jag tycker att ni ska byta till en egen läkare. Man mår inte bra av att vara förbannad över såna här saker.
Och jag hoppas att pyret frisknar till. NU!
Och nog för att jag fick underkänt i engelska varenda termin i skolan, men nog heter det "Together" och inte "Togheter" som du skrivit på startsidans bild?
hehehe..
Ja som sagt, jag finner fan inte ord... Kanske om detta var första gången men det är nåt VARJE gång!
Och förutom det som hände oss var det en kvinna som blev bortglömd i väntrummet under tiden vi var där. Han hade lovat komma tillbaka med provsvar och ett recept, men han gick visst på lunch istället...
Näpp, nu flyttar vi våra snoriga näsor till Töcksfors!
Och Jossan, nu förstår jag ingenting... ...kolla igen får du se! ;-)
GLÖMDE en kvinna i väntrummet? But hello? BYT!
