Underbart är kort...
På dagen för 6 år sedan låg den här lilla knodden fortfarande i min mage och skvalpade. 18:e graviditetsveckan och vi skulle på dagen som imorgon för 3:e gången få se honom på en svartvit skärm för att se att han fortfarande mådde bra och ville stanna kvar...
...och det ville han! *lycka* Nu är han fem och ett halvt, bygger lego, spelar TV-spel, håller så smått på att lära sig skriva och räkna och har tusen frågor om allt möjligt och omöjligt(!) - funderar mycket och utvecklas i turbofart.Och det här lilla gostrollet...
...han var inte ens påtänkt vid tillfället och nu är han 3 år fyllda och verkligen full av liv, bus och VILJA !Om några år åker de väl moppe,skrämmer grannarna (tur vi bor ganska ensligt ;)...) och kommer hem sent. Små barn, små problem o.s.v...
Ganska tryggt och mysigt så länge de ändå är i bärbart format och ja, man kommer nog faktiskt sakna det där sällskapet de fortfarande ofta vill ha på natten (även om min rygg säger nåt annat just idag...).Och ja, jag förstår fenomenet "sladdis", för underbart är just kort..
..meeeen VI är nöjda med de två vi har och det faktum att de växer gör dem ju inte mindre underbara!
Även om man sliter sitt hår i perioder så är det ändå ett stort privilegium att få vara mamma till dessa två vildingar!Oscar och Rasmus - älskar er mer än allt!Kommentarer
Trackback
