Vårt solsken...
Klockan 1 inatt kom han in och la sig hos oss och en timme senare vaknade han snyftande och bad om papper. Efter att ha tänt sänglampan tyckte jag dock att en dusch var en bättre idé...
Kräks! Sedan kräktes han resten av natten och ett par gånger på morgonen. Usch, stackars liten... Att det är synd om honom tycker han själv också, "-Stackars Rasmus !" går han omkring och säger - med all rätt för kräka'n är verkligen det VÄRSTA!
Håller båda barnen hemma idag för även om Oscar fortfarande *peppar, peppar* är frisk så vill man ju så gott det går förebygga att det sprider sig.
Oscar var lite sur över detta först men efter ett löfte om fri tillgång till TV, nintendo och "minispelet" blev han plötsligt på väldigt gott humör!
I skrivandets stund bygger han dock lego (tv-spelet vinner glädjande nog INTE i längden ändå...) och Rasmus ligger under filten i mitt knä så "att han inte fryser ihjäl!" som han säger själv...Nu är det bara att vänta och se om det blir något mer utav detta och om det är någon mer som ska "åka dit"... *hoppas, hoppas INTE*
Idag är jag extra tacksam för att jag har en tvättmaskin och att min man är just MIN! Dels för att blommorna jag fick häromdagen fortfarande står fina och dels för att han så gott som varje morgon fixar kaffe till mig när jag kommer ner (extra mycket värt imorse med tanke på natten!) men kanske mest för att han kommer hem till mig (oss) varje kväll!
Än en gång tack för att du finns älskling, jag älskar Dig!Kommentarer
Trackback
