Livet på Bergerud

Så var vi till slut hemma efter ett par avkopplande dagar på västkusten där vi firat in det nya året tillsammans med delar av släkten. Varsågoda, här kommer nyårshelgen i bilder.....


Dessa tre stugor på Hafstens Camping har varit våra hem fredag-söndag, totalt var vi 19 personer.


För själva nyårsfirandet hade vi hyrt en konferenslokal på området där vi dukade långbord med god mat och dryck.


Våra välklädda små killar! Och faktiskt höll sig Rasmus ren och fin nästan hela kvällen innan han gjorde en klassiker och gjorde "nr 2" ända upp till nacken... Det är nåt med Rasmus och vita skjortor, det händer nästan alltid i den utstyrseln...


Oscar rockar loss med farmor till Singstar....

2010:s sista bild på Herr och fru Andersson ♥ ...


Rasmus "kastade in handuken" vid 10 snåret men Oscar å andra sidan var otroligt nog vaken hela vägen in på det nya året. Vaken och dessutom på strålande humör! Han njöt i fulla drag av att umgås med Patriks kusinbarn (bara flickor...) hela kvällen.


På 1:a parkett tryggt innanför glasrutan tittar barnen fascinerat på fyrverkerierna som skjöts av en stund innan 12-slaget. Oscar brukar vara känslig för höga ljud så jag misstänkte att han nog skulle bli lite rädd men inte - han tyckte det var jättekul!


Gott nytt år! Skålar och kollar in fyrverkerierna som syntes över Uddevalla med omnejd. Rasmus fortsatte sova gott även under detta oväsen trots att jag minutrarna innan krånglat och baxat på honom overallen.

Efter 12-slaget promenerade (halkade) vi tillbaka till stugan. Hela området hade blivit glashalt under kvällen då det plötsligt började mer eller mindre storma och spöregna i kombination men mildgrader. Inte ens då (halv 1 på natten) var Oscar trött sa han, men han somnade dock nästan innan han hann lägga huve´t på kudden...
 

Nyårsdagen vaknade vi till strålande solsken och en underbart vacker dag, i kontrast till nyårskvällens busväder. Dagen bjöd på utelek, promenad, korvgrillning och att bara allmänt ta det lugnt. Det är ju just det som är så skönt med att åka hemifrån ett par dagar, att man kan slappa med gott samvete för att man slipper se alla "måsten" hemma..



Frukosten imorse...

Vi kom iväg ganska skapligt från stugan i förmiddags och tillbringade sedan dagen ute på Torp köpcentrum. Kollade runt lite i allmänhet, åt, fikade och shoppade lite smått. Oscar fick en ny jacka och Patrik ett par jeans bl.a. Det som fascinerade Oscar mest var att det fanns toaletter i barnstorlek. Ett väldigt trevligt köpcentra i allmänhet faktiskt.


Sedan bar det av hemåt och båda barnen sov som stockar hela vägen hem! Väl hemma har vi käkat lite mackor och barnen har fått bada. Nu sover båda trollen (efter mycket om och men) men Rasmus som börjat snora nåt hemskt under dagen är väldigt orolig och kommer troligtvis med all säkerhet snart vakna och kräva att få tillbringa resten av natten i våran säng. 

God fortsättning på er allihop !


Glada killar fikar på Torp innan hemfärd i eftermiddags...

Jag älskar att ta kort, föreviga saker och skapa minnen. På stort och smått till vardag och fest går min kamera varm. Många bilder blir det och i snitt sparar jag ner ca 500 bilder per månad (tur att det är i digital form!!!!). Många av de bilderna håller kanske inte precis världsklass men trots oskärpa, knasiga vinklar, konstiga miner och röda ögon så är de ändå ett spår i tiden, ett avtryck av vår vardag och affektionsvärdet är för mig högre än högt! 

Vi har en extern hårddisk som jag med jämna mellan rum brukar tanka över bilderna i, dels i backup syfte men även för att frigöra plats i datorn. Detta gjorde jag senast i början av september i år... Och den gången inte bara kopierade jag över utan jag flyttade en hel del av bilderna permanent och i tro om att de skulle ligga säkrare på hårddisken...

Meeen, datorer och digitala format i all ära men det är INTE alltid tekniken vill som vi vill. Ni kan tro att sorgen var stor när jag en tid efter senaste överföringen insåg att hårddisken vägrade starta och lämnade på så vis bilderna  (i princip alla bilder jag tagit sen jag fick min första digitalkamera 2002) otillgängliga. Det låter kanske fånigt men jag blev faktiskt ledsen på riktigt!

Patrik gjorde några halvhjärtade försök att fixa det men lyckades inte och jag har sett bilderna som borta för alltid och om och om igen förbannat mig själv för att jag inte framkallat mer än vad jag gjort under åren. Många fula ord har fällts kring detta. Sen har jag försökt intala mig själv att det bara är bilder att minnen finns kvar ändå men det har ändå kännts skittrist...

Sen kom julafton och i en av julklapparna från min älskling låg denna...


Vid första anblicken "bara" en ny hårddisk. Större lagringskapacitet än den gamla men mycket smidigare format. Jättebra och jag blev jätteglad. Sen avslöjade Patrik resten av julklappen, på denna nya hårddisken är hela den gamla hårddisken räddad och inlagd - ALLA BILDER FINNS KVAR!!!!

Lycka, lycka, lycka och en bättre julklapp kunde jag inte fått!

♥ Patrik - du är BÄST! ♥

Juldagen, verkligen dagen efter kvällen före och jag är så trött! Trött men nöjd , vi hade en jättemysig dag igår (och idag!) och det har varit så härligt att se barnen, i synnerhet Oscar mer än nöjd med allt som varit! Paket, uppmärksamhet, godis och massssor med nya grejjer...

Enligt tradition började vi julafton med att käka julfrukost tillsammans med våra goda vänner/grannar från Söberget...

Alla som står i begrepp att namnge sina barn borde tänka över antalet bokstäver i det tilltänkta namnet... Fler än 5 bokstäver ställer till problem - nästa år får vi helt klart baka större pepparkakor...

Efter gröt, skinkmacka, lite godis och julklappsutdelning tänkte jag försöka mig på en gruppbild på alla våra små juveler... Och tanken var ju god även om resultatet blev sådär...

Hmm, det finns kanske en anledning till att man får betala ganska dyra pengar för att att ta bilder hos en riktig fotograf.... 5 viljor på samma gång är inte att leka med!

Sen bar det av hem till farmor och farfar där även Patriks mormor fanns på plats för att fira med oss och jag tror att bilderna som följer mer eller mindre får tala för sig själva...




I år hade vi tomte för första gången och detta tog Oscar emot med skräckblandad förtjusning. Läskigt var det ju men samtidigt hade han ju paket med sig.. Snabb som en vessla var han fram och tillbaka framme för att hämta paket... 

Kolla in bilden till vänster - redo att fly till det trygga soffhörnet om det skulle behövas...

Men efter att tomten delat ut paketen han hade i sin säck och vi precis skulle fortsätta med paketen under granen hände det något... Först blinkade det bara till en gång men sen blev det SVART!
Japp, S T R Ö M A V B R O T T på självaste julafton! Livat värre - tur att vi iallafall redan hunnit få i oss julmaten...


Julafton och fortsatt paketutdelning i stearinljusens sken, annorlunda men mysigt på sitt sätt...

3 timmar höll sig sedan strömmen borta! 3 ganska långa timmar och det kan tilläggas att Oscar var ganska irriterad över att vi inte tände i taket så han kunde se att leka med sina nya leksaker... Men sen, just som vi började fundera på om det skulle funka att värma på tomtegröten uppe på täljstenskaminen: Tadaaaa! och det blev ljust igen :-) ! Dagens näst lyckligaste stund... (Den absolut lyckligaste stunden kommer jag till i ett senare inlägg...)

'
Och så här glada blev alla inblandade av att käka varm gröt i ett ljust rum... Och med tanke på hur kallt det fortfarande är ute så var det på många sätt tur att strömavbrottet inte blev mer långvarigt...



Det var julafton 2010, god fortsättning på er!

♥

Kvällen den 23:e somnade barnen gott i sina sängar, Rasmus helt ovetande om vad som väntade dagen därpå och Oscar förväntansfull till sprickningsgränsen...

Julaftonsmorron...


Oscar är mer klarvaken än någonsin och lillebror får slåss lite för att få ha sitt paket ifred.... Oscar är mer än "hjälpsam" när det kommer till paketöppning..

Kolla glädjen...


Och detta var bara början på en lång dag fylld med roligheter....

Oscar har inte riktigt greppat att det är nummer på luckorna i chokladkalendern, eller jo att det är nummer vet han ju förståss men att det är ett nummer för varje dag så man lätt kan "spåra" om dagens lucka är öppnad eller ej det har inte riktigt gått upp för honom. Haha eller också har han det men tror att jag INTE vet det...

Att be mig om hjälp med att öppna chokladkalendrarna när han uppenbarligen en stund tidigare redan bett pappa om samma sak funkade inget vidare! Eller ja, fråga kan man ju alltid göra men hur det än så är inte kalendrarna självpåfyllande - dagens lucka var tom... "Men mamma, kan vi inte ta den stora luckan nu då?!" Haha, hoppet är det sista som överger en...

Båda barnen bjuder på gott humör idag så det bådar gott för dagens planering...



Ha en bra dag och ta det lugnt i trafiken så här på årets största resdag, känner mig mer än nöjd med att jag parkerat min bil för helgen!

♥

Efter att ha skippat detta med julgran de senaste 2 åren bestämde vi oss (jag) i år för att vi nog skulle ha en gran iallafall... Vi hade gran åren innan Oscar föddes och hans första jul men sedan har vi nöjt oss med att svärföräldrarna drar in massa barr i sitt vardagsrum eftersom att det ändå är där vi är på julafton... Men när Oscar och jag plockade upp allt annat julpynt under förra veckan blev Oscar så glad när han fick se julgranskulorna att det skulle kännas taskigt att beröva honom på en julgran trots allt... Kan tillägga att Patrik inte var riktigt lika entuasiastisk över min idé som Oscar men sagt och gjort en gran bidde det :-) !


Ja varför inte köra på en gran av rejäl storlek om man ändå ska ha en... Fick klippa ner den lite för att få på stjärnan... Hmm, samt klippa bort lite bottengrenar för att överhuvudtaget få plats med den i rummet...

Oscar hjälpte mer än gärna till med belysningen och tog sin uppgift på stort allvar...

Väldigt otålig med att få sätta fart med att hänga i kulorna och övrigt pynt, vilket han sedan gjorde med besked!


Varför sprida ut pyntet när man kan stuva varje gren full?!

Och Rasmus undrar vad i all sin da'r det är som pågår... Och är lite sur över att han inte fick fortsätta dra i grenarna...


Nu är den på plats! Stolt kille med sin gran... Och att se Oscars glädje med att klä den är värt allt besvär i världen... Blev sent i säng för honom idag för att vi skulle hinna klart och han var väldigt noga med att få göra klart! Nu gäller det bara att inte glömma att vattna...

Och imorgon bär det av hem till farmor och farfar för att klä deras gran - bra att han har tränat nu då ;-) !


De här hjärttomtarna gillade Oscar och var så gullig när han hängde upp en var för oss alla i familjen. "Det här hjärtat är för att jag tycker om Dig mamma". Han är så underbar! (Eller också har han kommit på hur man ska få många julklappar ;-) ...)

♥

Som ni kanske ser har jag julpyntat bloggen lite... Om ni inte ser de nya bilderna prova att uppdatera sidan (tryck F5)...

Så var alla ljusen tända! Tiden har verkligen rusat de här senaste 4 veckorna, eller egentligen har det gått fort redan från 1 november - bara 4 ynka dagar kvar till julafton nu! Och jag behöver väl knappast påpeka att en viss liten 3 åring är VÄLDIGT förväntansfull här hemma... Patrik och Oscar var iväg och tog gran i eftermiddag och bara Patrik hinner köpa en ny julgransfot imorgon så blir det nog till att klä den imorgonkväll.

Vi har haft en bra helg med mycket familjetid. Det som däremot varit mindre bra är att Rasmus helt plötsligt börjat klättra... Från inte alls till att göra det snabbt och skickligt! Så nu lär det bli ännu mera fullt upp här hemma...

Och så här nöjd är Rasmus över detta...

Och jajjamen, han ÄR precis så vild som han ser ut!

Oscar däremot har sysselsatt sig med lite mindre farliga aktiviteter som pussel...

Lika koncentrerad som vanligt lägger han bitarna på plats. Han är så duktig, vilket han också vet själv också och kommer med kommentarer som... "Mamma, du är så stolt över mig!" ♥ Och ja, visst är jag det!

Och nu är det söndagkväll och snart dags att krypa ner under täcket. Men först ska vi se klart filmen som går på 3:an, hänga en maskin tvätt och äta lite mer choklad... Dra ut på helgen så länge det går!


Julpyntade ljusbrickan med lite av varje tidigare ikväll... Blev ganska mysigt!

Oscar har kännts väldigt harmonisk och varit väldigt go' och glad den senaste tiden och ikväll när han och jag satt och tittade på Bolibompa la han plötsligt armen runt mig och sa "Du är det bästa i mitt liv!" Det värmde hett, för en lång tid nu har det varit väldigt mycket pappa, pappa, pappa så denna typ av ömhetsbetygelse var efterlängtad. Min älskade lilla skatt!

Slut för idag, tack för idag!


♥

"Jo men barn, det här ÄR roligt!"

Det är inte bara bara det här med barn och luciatåg... Inte för att jag är varken överraskad eller förvånad men historien upprepar sig och även i år har jag deltagit i dagis luciatåg. Man kan ju fundera på för vems skull?! 

Försöker inbilla mig själv att det är för Oscars men fick han bestämma skulle han inte vara med överhuvudtaget så sanning å säga är det nog helt enkelt jag som vill att han ska vara med och då är det kanske inte mer än rätt att jag "offrar mig" jag också?! Haha, troligtvis så Oscar tänker också för i år hade han tagit det hela ett steg längre och vägrade ens att ta på sig pepparkakskostymen innan jag och Rasmus dök upp. (Jag trodde nämligen att jag var smart att INTE visa mig för honom innan i tron om att han då skulle falla för grupptrycket och gå med på egen hand utan mig av bara farten - men inte då, inte våran Oscar!) Men när "backstageryktet" att Oscar var den enda som inte ville byta om nådde mig tänkte jag om. Och Oscar sken upp som en sol när han såg mig och lillebror "Jag kunde ju inte gå utan Dig mamma!" var det första han sa när han såg oss ...




"I ett hus vid skogens slut" var den enda av sångerna som Oscar verkligen hängde med på...

Den här bilden tycker jag är så härlig för det är ju precis så här det är med barn... Inga raka led här inte utan alla pysslar med lite av varje ♥ ...

Efteråt blev det i vanlig ordning fika och även idag kom tomten med påsar. Visst, det uppskattas mycket av barnen men jag förstår det ändå inte riktigt. Varför måste det alltid vara godis?! Räcker det inte lika bra med fika?! Jag menar tomten får jobba ganska hårt med alla tillställningar som är härikring mellan lucia och julgranskakningen...

"Mamma, varför hade inte du nån pepparkaksdräkt precis som jag när vi gick luciatåget?!" frågade Oscar mig ikväll... Ja du Oscar det hade nog gjort succé, undra om de finns i strl. L ?!

Slutet gott allting gott men tro mig när jag säger att det är skönt att det är ett helt år kvar till nästa gång!

♥

När jag gick på högstadiet så sjöng vi förutom den vanliga reportoaren också alltid luciasången på italienska och jag tyckte den var så fin. Luciafirandet på Ljungsbroskolan var över lag väldigt vackert och stämningsfullt. Hela skolan åk 1-9 tillsammans på en gång, MÅÅÅÅÅÅNGA tärnor och stjärngossar blev det men förståss alltid bara en lucia!


Kolla vilken skillnad på hårfärg jag har mellan dessa kort... Tänker att det är 3 år mellan.


Här i Blomskog har skolan sitt lussefirande i kyrkan på kvällen. Väldigt fint det också även om luciatåget av förklarliga skäl blir något glesare än de jag är van vid från min egen skolgång...


Och dagis är i församlingshemmet och lussar för fikasugna tanter och farbröder i bygden... Och i år är dagis lussetåg först imorgon och det är ännu oklart om Oscar tänker ställa upp eller ej...



Än så länge har jag idag bara fått höra lucia på radion men lite beronde på familjens status ikväll ska nog iallafall Oscar och jag försöka ta oss till kyrkan och titta på när skolbarnen lussar...