1177 - var god dröj

Sjukvårdsrådgivningen har faktsikt blivit väldigt mycket bättre (läs kortare väntetid) sen de delade upp det på barn och vuxna. Har ringt 2 gånger idag och 1:a ggn fick jag vänta 2 minuter och den 2:a ca 10 minuter - helt ok..

Och det handlar förståss om Rasmus och hans andning.. Summasummarum tyckte sköterskan jag pratade med nu ikväll att vi kunde avvakta tills imorgon när vårdcentralen här i årjäng öppnar, såvida han inte blir hastigt sämre under natten förståss. Känns bra att ha fått råd iallafall och skönt att hon inte tyckte det var nödvändigt för oss att åka in ikväll. Att åka 12 mil enkel väg till sjukan en kväll som denna när man är zombietrött känns inte särskilt lockande. Och när han sover låter han bättre så det är nog egentligen ingen fara, men det är så synd om honom...


När man är sjuk får man ligga och sova på soffan.. (Hellre det än det maratonlopp vi totalt sprang upp och ner för trappan till sovrummet igår kväll...)


Det väcker bara upp så mycket obehaliga känslor och minnen från när han hade RS-viruset i mars. Så pytteliten, hjälplös och jättesjuk. Usch, den veckan kvalar utan tvekan in som den värsta i mitt liv.. Och inte gjorde det ju saken bättre att veta att Oscar också var jättesjuk där hemma.

  
6 veckor gammal. Han såg så bräcklig ut med syrgasgrimman och senare också sondslangen. 7 dygn isolerade på barnavdelningen blev det innan vi till slut fick åka hem. Haha, man började nästan känna sig som hemma där på 12:an..

  

Den lycka jag kände när syrgasmätaren började visa såna här fina siffror går inte att beskriva med ord. Från att ha legat på max 86-88% med syrgasgrimma kändes det så otroligt skönt när han klarade 96% på egen hand.. Dagen efter fick vi äntligen åka hem!!

Hoppas han piggar på sig snabbt nu!


Kommentarer
Postat av: Jossan

Usch, det är så hemskt när de små har andningsproblem. Jag blir helt fylld av skräckkänslor i kroppen bara jag tänker på de gånger vi fått flytta in på sjukan, minnen från barnen i de där varma lådorna med slangar i kroppen och ambulansturer med sirener där man aldrig tror att man ska komma fram till sjukhusen. Det är så vidrigt.



Hoppas att lillen mår bättre snart. Våra ungar har (ta i trä) inte behövt sjukvård av den anledningen på flera år nu, men jag blir fortfarande nervös för att vi ska hamna där vid varje förkylning.



Kram

Jossan

2010-09-28 @ 11:53:05
URL: http://josefinesandblom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0