Dymmelonsdag

Enligt gammalt bruk var dymmelonsdagen den dagen då påskfriden gick in och tiden från onsdagen fram till påskdagen hette i folkmun "dymmeln".

Från och med nu skulle det vara så tyst som möjligt och därför var det förbjudet att ringa i kyrkklockorna. Man blåste istället med horn för att sammankalla folket. När förbudet senare upphävdes ville man fortfarande dämpa ringningen och man satte tyg runt klockorna eller bytte ut metallkläpparna mot träkläppar. En sådan träkläpp kallades dymbil och kommer förmodligen från det fornnordiska ordet dumb = stum och härifrån tror man att ordet dymmel också härstammar.

Nu var det inte nog med att kyrkklockorna var tysta, utan även det vardagliga arbetet skulle vara tyst. Från klockan 10 på dymmelonsdagen fick man därför inte syssla med något som orsakade buller eller starka ljud som t ex att hugga ved, väva eller smida järn. Från wikipedia
Jo jag tackar ja, inga starka ljud och buller... Tänk om våra barn fick en "släng av" påskfrid och höll ner ljudnivån för en gång skull. Det kommer med allra största säkerhet INTE att ske! Men, men påskfrid blir det nog ändå. Medan Rasmus sov på förmidda'n hjälpte Oscar mig med den sista städningen och sedan tog vi fram lite påskpynt också!

 
Mammas lilla hjälpreda! Även om Oscars variant av våttorkning är just väldigt VÅT och INTE riktigt lämpar sig för vattenkänsliga golv...

Det gäller att koncentrera sig för att få kycklingarna att sitta still där man vill!

Så nu är det påskstädat! Dock känner jag mina barn tillräckligt väl för att veta att det snart är dags att börja om igen - speciellt i lekrummet som redan är mer eller mindre upp och nervänt. Men, men skönt att iallafall vetat att det har varit i ordning och att det åtminstone är RENT under röran... Det är bara att inse att man inte bor i något museum, barnen måste få röra sig!


Lägg märke till Oscars tjusiga "påskkonst" på hyllorna... När solen lyser in så reflekteras ljuset överallt så hela köket blir gult! Är det påsk så är det!

  
En liten påskkärring i köksfönstret och en i lekrummet. I lekrummet även Oscars pynt i blomman som han gjort på dagis... De senaste åren har jag haft ett litet grusfat brevid påskriset med stenar och små kycklingar. I år gav jag dock upp den tanken direkt och anledningen stavas R A S M U S... Frågan skulle inte vara OM han skulle riva ner det utan snarare NÄR han skulle göra det så i år fick fjäderfäna glasbur istället! Av samma anledning ställde jag dessutom vasen på bordet istället för på skänken vid fönstret efter att jag konstaterat att äggen annars hängde i perfekt "ryck och dra höjd"...

Nu ska jag ta med mig killarna ut i solen en sväng. Har lovat Oscar att han ska få göra ett eget påskris utomhus också. Vi har ju förvisso redan ett stort uppe på berget men vill ha ha ett till så får han det.

Hörs senare!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0