Livet på Bergerud

Jag gillar att gå i skogen. Iallafall när jag har min man, den mänskliga kompassen med mig. Att ha med mig en kompass i plast har jag inte så stor nytta av eftersom jag inte vet hur man använder den!

Hmm, ikväll bestämde jag mig ändå för att ta kvällspromenaden "off road" med inställningen "hur svårt kan det bli, jag vet ju på ett ungefär".... Tillåt mig småle alternativt gapskratta, mer vilse (men ändå larvigt nära hemma!) har jag inte varit på länge...


När skogen liksom är som en vägg åt alla håll då känner jag mig inte riktigt hemma...T.o.m Patrik höll med mig efteråt om att jag faktiskt gått i skogen, vilket han och jag annars inte har riktigt samma definition på...

Får väl erkänna att jag faktiskt började känna mig lite smånervös en sväng där när skogen stod som tätast och jag fick hoppa över diken, klättra över stockar och nästintill åla under granar. Visst GPS i telefonen, men ändå. Inte så lätt att tyda när allt ser precis likadant ut runtomkring, solen gått ner och det börjar bli mörkt.

Men, men hem kom jag (uppenbarligen!), dyngsur och ganska mör i benen och det som retar mig (mer än att jag tydligen fortfarande inte har så stor känsla för att hitta rätt i skog och mark...) är att det "bara" blev drygt 5 kilometer. Det kändes bra mycket längre kan jag lova! Dessutom kom jag ut på samma ställe som jag gick in och det var inte alls vad jag tänkt heller...

Imorgon får det nog bli en landsvägstur för den enda som tyckte detta var jättekul var Zingo...