Så blev det jul igen!
På kvällen den 23:e hamnade paketen under granen och nyfikenheten var stor! Stannade dock vid nyfikenhet, faktiskt inga försök till något annat...
"Vilken tur att det blev julafton till slut mamma!"
En något yrvaken Rasmus förstod inte riktigt vad som hände direkt på morgonkvisten. Men han blev lika glad som Oscar över väskorna med innehåll som tomten varit där och lämnat...
Enligt tradition var vi sedan hemma hos grannarna på andra sidan skogen och åt en stadig julfrukost och julklappsutbyte!
Tack för god mat, fina klappar och en trevlig stund!
Sedan hem för att fixa det sista med julmaten. I år firade vi ju nämligen julen här hemma som omväxling så det var lite att stå i!
Hade dock god hjälp av svärmor ♥ så det gick väldigt smidigt faktiskt!
Vi hoppade faktiskt över efterrätten och gick direkt på godis och kaffe till Kalle Anka istället... 
Snacka om julafton! Fri tillgång till godisbrickan... ....iallafall för en stund ;-) !
Och efter Kalle Anka kom tomten...
Oscar ville inte träffa tomten i år heller. Eller ja, det ville han nog egentligen för det var jättespännande tills han verkligen kom - då blev han jätterädd. Rasmus däremot tyckte det var hur kul som helst och såg snällt till att även Oscar fick sina paket ♥!
Har ni tänkt på att alla tomtar alltid ser så sura ut?! På jul ska man väl vara glad ;-) ...?!
Farfar och pappa har varsin (som Oscar har väldigt svårt att hålla fingrarna ifrån...) och nu har Oscar en egen "surfplatta" som han kallar den. Nja, kanske inte riktigt, men huvudsaken är att han blev nöjd! 
Äpplet faller inte långt från trädet...
Det var det. Summasummarum en jättehärlig dag med nöjda och glada barn från början till slut och många fina julklappar! Nu är det 1 helt år till nästa gång men först laddar vi om för mer festligheter (dock i något mindre skala) när Patrik fyller år imorgon, vilket jag ska ägna dagen idag åt att förbereda! Allt på en gång!
Hej! Jag vill börja med att tacka för alla dina fina ord som du tagit dig tid för att skriva ned.
Även om det är jobbigt då & då, så är jag någonstans ändå så tacksam över allt som hänt med min egna mamma, och min familj. För de har gjort den till den jag är nu, de har format mig till den mamman jag vill bli för mina barn. Att alltid finnas där, oavsett vad.
Så jag ska tacka henne på något konstigt sätt?
Hade de inte varit för henne. Så kanske jag inte hade sett på min roll som mamma likadant. Förstår du hur jag menar?
Jag är allt som hon inte var! Och de är jag stolt över.
Kramar!
Haha! Rasmus ser ut att passa på när han "roffar" åt sig från godisfatet. Hela händerna fulla! Goding!
Och man ser verkligen Oscars lycka över sin egen surfplatta! Helskön!
Trevlig fortsättning!
