Äntligen på väg...
...ja det var vi den 5 oktober! Så som vi längtat efter den här resan! Skönt att åka från Karlstad och slippa bilresan till Göteborg.
Något (läs VÄLDIGT!) förväntansfulla barn. Åtminstone Oscar, Rasmus hade väl i ärlighetens namn inte så stor koll på vad som var på gång...
Flygresan ner gick förvånansvärt bra. Planet var långt ifrån fullsatt så när vi kommit upp i luften kunde Oscar sätta sig bak hos farmor och farfar istället. Dubbel nytta med det, han tyckte det var roligare och jag (som satt med en sovande Rasmus i knät) kunde lägga upp fötterna på sätet brevid och återfå känseln i både rumpa och ben, för ja det var TRÅNGT!
Men så är det, barn under 2 år åker utan eget säte och med tanke på att det ändå är en så kort flygresa (ca.3,5 timme) så är det ok även om Rasmus nu låg precis inom ramen för att det skulle gå... Båda barnen skrattade högt när vi lyfte så det var minsann inga problem där inte. Och sedan somnade Rasmus ganska snart efter det. Vi åkte ju på kvällen efter barnens vanliga läggdags så det var ganska väntat. Oscar däremot höll sig vaken (och på gott humör!) HELA vägen. 
En slagen hjälte framme på hotellet vid 4 på morgonen....
Däremot somnade han som en sten nästan direkt som transferbussen började rulla. Sov den 1 timmes långa transfern mellan Antalya och Side (vem gjorde förresten inte det...?!), fortsatte sova när vi bar honom av bussen och vaknade sedan bara till kort på hotellrummet och grinade lite för att han inte fick gå och bada direkt.
Rasmus däremot som sovit både på planet och bussen var ganska pigg men fann sig ändå ovanligt fort med ny plats och säng och somnade han också efter en del halvhjärtade protester.
Första morgonen - semestern kan börja!
