Dramaqueen
Lika sprudlande glad och underbart gosig som Rasmus oftast är kan han vara ett humörtroll utan dess lika. Det är väl inget nytt och knappast första gången han visar tydliga bevis på att han är 3 år men den här veckan har det varit lite mer än vanligt.
Annan dag, samma humör...
Både måndag och tisdag var det STORA, hysteriska protester när jag lämnade på dagis. Just för att han vill BESTÄMMA, ingen ska säga åt honom vart han ska vara och göra på dagarna. Igår lämnade Patrik så då gick det bättre och imorse. Håhåjaja, nu snackar vi urladdning - fast hmma innan vi ens var klara med frukosten.
Patrik skulle åka till jobbet (inget ovanligt med det..) och då rasade världen för Rasmus och början på en ca halvtimme lång hysteri startade!
"-PAPPA SKA BORSTA MINA TÄNDER!!!"
"-Du får INTE åka!"
"-Jag kan inte leva utan pappa!!"
"-Pappa, pappa, PAAAAAAAPPA!!!"
"-Mamma får inte borsta mina tänder, pappa ska!"
"-Jag kan inte leva utan pappa, det gör OOOOONT!"
Om och om igen i kombination med ett hysteriskt gråtande.
Sedan helt plötsligt (som att trycka på en knapp!) var allt ok igen.
"-Jag vill att DU borstar mina tänder mamma!"
"-Vi ska åka till dagis!"
"-Ikväll ska jag titta på Hello Kitty filmen."
"-Pappa kommer hem sen!"
Han åt upp, blev tvättad och fick kläder utan protester, hann att titta en stund på TV och sedan åkte vi till dagis. Där han gick in, helt utan protester. han sa t.o.m "-Jag vill INTE att du stannar!" till mig. Visst, han gjorde inga glädjevolter in i hallen men han gick in utan att klaga...
Snacka om ctrl - alt - delete och börja om från början... Hmm, den enda kommentaren i "gladläget" som inte riktigt gladde mig var "-Fast jag tycker inte om när du slår mig!" . Kul, kul om han går runt och säger såna saker till folk... *suck*
Efter regn kommer sol... Och med sitt egen-designade/tillverkade linne under tröjan blev det extra bra.
Ja, man förstår inte allt - men jag har förstått att han är 3 år...
Oscar låg på soffan under tiden han... "-Bry dig inte om honom mamma, han menar det inte..." Haha, minns han sin egen trotsperiod månne...?!
Nu ska jag snart hämta hem mina små, alltid lika spännande att se om de vill följa med hem eller ej. Dock kan kanske löftet jag gett om pannkakor till kvällsmat locka en del...
Kommentarer
Postat av: Maria K
Ler igenkännade ;) Vår lilla är på ett riktigt härligt humör emellanåt :s Kan själv, det ska JAG göra!!! Å går det inte på en sekund.. -Men hjäääälp mig!!! Hallå!!! Kom nuuuuu!! Många dagar som man långsamt räknar till tio kan jag säga. Tur att de är söta ;) kram på dig!
Svar:
Elisabeth Andersson
Trackback
