Tillsvidare...
Tänker inte gå in närmare på varför, tråkigt bara att jag känner att det behöver ske... Barnen har varit lediga från förskolan idag och tempot har i vanlig ordning varit högt, men jag gillar't. Hur utsliten jag än må känna mig efter att de små somnat så är det ändå de som får mig att känna mig levande!
Gissa vilka bollar "kökschefen" gjorde till sig själv...?!
ÄLSKADE UNDERBARINGAR!
Lillfisen som knappt hann tugga klart kvällsmaten innan han däckade på soffan, men han hann åtminstone få på sig pyjamasen...Ibland behöver man ett brejk, och det blir inte "på riktigt" om man bara låter sidan ligga så att man ändå kan gå in och slå en kik. För mig funkar det inte i alla fall. Antingen har jag facebook/instagram/unameit eller så har jag det inte. Svart eller vitt. Fast sån är jag med det mesta.
Nu har mitt avbrott från sociala medier varat i 2 ½ månad. Jag är definitivt mindre stressad av det. Lite privatliv har ingen jävel dött av.
Fler och fler av mina vänner/släktingar har tröttnat på facebook, och försvinner därifrån. Sidan är bra till så mycket, när man vill veta saker eller sälja/köpa saker lokalt. Där finns alltid någon som kan hjälpa till. På det sättet är jag kär i facebook. Men jag behöver faktiskt inte veta vad alla gör hela tiden. De här senaste månaderna har jag faktiskt haft något att PRATA om när jag har träffat mina vänner, haha. Jag vet inte redan allt. Och det är mycket roligare så.
Så ta precis så lång paus som du behöver. Låt ingen annan tjata tillbaka dig om du känner att du äts upp. DU kommer först.
Kram!
